Axeln är ofta utsatt för smärta
Vad är besväret?
Axeln är en av kroppens mest komplexa leder och är ofta utsatt för skador och smärttillstånd. Axelns leder är förbundna med senor och muskler som gör att vi kan utföra en mängd olika armrörelser. Man har uppskattat att axelsmärta står för ungefär 16 % av all smärta i rörelseapparaten, och den är vanligast mellan 45 och 65 års ålder. Ofta räcker det med en liten stelhet som försvårar axelns rörlighet för att göra armens normala rörelser besvärliga.
Axelns anatomi
Axeln bildas av fyra ben som möts: överarmsbenet, skulderbladet, nyckelbenet och bröstbenet. Mellan dessa fyra ben finns fyra leder: 1) axelleden, 2) leden mellan skulderbladets utskott och nyckelbenet, 3) leden mellan bröstbenet och nyckelbenet, och 4) leden mellan skulderblad och bröstkorg. Dessa leder (förutom skulderblad–bröstkorgsleden) stöds och förstärks av så kallade passiva stabilisatorer, det vill säga ledband.
Rotatorkuffens senor ligger ofta bakom axelsmärta
Axelleden förstärks av rotatorkuffens senor, som ofta ligger bakom axelskador och inflammationer. Rotatorkuffen består av fyra muskler som utgör axelns huvudsakliga rörlighetsstabilisator och som håller överarmsbenets huvud i skulderbladets ledskål, samtidigt som de möjliggör att armen kan rotera. Förutom lederna påverkas axelns rörlighet också av bålens muskler.
Orsakerna till axelsmärta kan variera kraftigt på grund av ledernas och musklernas komplexitet – bland annat senvärk, förkalkning, muskelskada, kärlsjukdom, överbelastning, muskelsvaghet eller hållningsproblem.
Egenvård
Axelsmärta kan oftast behandlas med fysioterapi. Kirurgi krävs bara vid allvarliga muskelskador kopplade till rotatorkuffen, eller när traditionell behandling inte fungerar.
Efter läkarens diagnos kan fysioterapeuten behandla axeln instrumentellt (Tecar-terapi, laser, chockvåg) för att minska inflammation och muskelspänning, samt manuellt för att normalisera rörelsebanan och mobilisera stela leder. Dessutom används terapeutiska övningar för att återfå styrka och senornas rörlighet, med fokus på rotatorkuffens muskelgrupp för att stärka axelns inåt- och utåtroterande muskler.
Att identifiera orsaken till smärtan är avgörande. Efter kliniska undersökningar och tester rekommenderar läkaren lämplig behandlingsform, varefter fysioterapi påbörjas. Rehabiliteringen bör vara individuell och planeras på medellång till lång sikt (3–4 månader).
Minska smärtan. Återfå rörligheten. Använd Cetilar:
Informationen på denna sida är allmän och ersätter inte medicinsk rådgivning. Sök vård vid osäkerhet.