I havens djup – varför vända sig till haven för hemostas?

Vad är besväret?

När det gäller att stoppa en blödning fungerar din kropp som ett litet, högutbildat insatsteam – som skickar trombocyter, koagulationsfaktorer och ett flöde av kemiska signaler för att reparera skadan innan du ens märker det. Men ibland behöver även det bästa räddningsteamet lite extra hjälp för att lyckas med sitt uppdrag.

Vad är hemostas?

Hemostas är den biologiska process genom vilken kroppen stoppar en blödning efter en skada på ett blodkärl. Det är det första steget i sårläkningen och bygger på tre huvudsakliga mekanismer: vasokonstriktion (blodkärlen drar ihop sig för att minska blodflödet), bildning av en trombocytplugg (trombocyterna klumpar ihop sig och bildar en första propp), och koagulation (en kaskad av kemiska reaktioner omvandlar blodet till en gel, en fibrinkoagel, för att effektivt stoppa blödningen).

Alger till undsättning

Alger har använts i årtusenden inom traditionell sårvård, särskilt bland kustsamhällen som förlitade sig på lättillgängliga marina resurser. Fiskare och sjömän brukade förr applicera färska eller torkade alger direkt på skärsår och skador för att absorbera blod, skydda såret och främja läkning.

Brunalger var särskilt uppskattade tack vare sin mjuka och följsamma struktur när de är våta samt deras förmåga att hålla kvar fukt, vilket gjorde det möjligt att täcka sår och begränsa fortsatt blödning. Med tiden har forskare upptäckt att de föreningar som finns i dessa alger, särskilt alginater, ligger bakom stora delar av de positiva effekter som observerats i traditionell användning.

Från traditionell användning till vetenskaplig grund

Alginat (även kallat alginsyra) upptäcktes först på 1800-talet av den brittiske kemisten E. C. C. Stanford, som extraherade ämnet från en typ av brunalger som kallas Laminaria. De första publikationerna och studierna fokuserade på dess fysikaliska och kemiska egenskaper, såsom förmågan att absorbera vätskor, bilda viskösa lösningar och skapa geler.

Medan alginat först utnyttjades inom industrier som livsmedel, textil och papper, ledde dess biokompatibilitet och gelbildande egenskaper till att läkemedelsindustrin tog upp det under mitten av 1900-talet. Ungefär samtidigt uppstod ett särskilt intresse för alginats hemostatiska potential tack vare den brittiske kirurgen George Blaine, som under 1940-talet studerade användningen av kalciumalginat på sår.